Den enda som kan göra något åt det, det är du.
Med risk för att låta klyschig, men...
Nu fasen måste det hända något. Jag är en periodmänniska, ena dagen älskar jag det jag håller på med och andra dagen är det det värsta som finns. Något jag dock börjat tröttna på, inte bara just nu utan sedan ett tag tillbaka, är att vara utan heltidsjobb! Jobbar som förskolevikarie just nu och det går bra, har tidigare fått ett deltidsvikariat med schema under två månader m.m. Imorgon jobbar jag från 7 till 17.30, lång dag! Det går bra, jag trivs och barnen och pedagogerna verkar trivas med mig.
Men.
Jag vill göra något annat. Jag vill resa. Jag vill upptäcka platser, människor och kulturer. Jag vill bort från den här ruttna hålan till kommun. Nu.
Jag måste våga ta det där steget. Spräcka den där trygghetsbubblan och släppa taget. Det värsta som kan hända är att jag får ett nej. Det kan vara tufft, men ett nej är ju bara ett nej, inte ett basebollträ i pannbenet eller en yxa i ryggmärgen. Jag måste förstå att den enda som kan göra något åt det här, det är jag. Jag ska fixa det här, banne mig.
Jag drömmer i smyg om USA, Japan, Skottland, Wales, Irland, England, Island och Australien. Om en egen lägenhet. Om en plats på jorden. Om att upptäcka och utforska. Om en pojke som tycker om mig för den jag är och ingenting annat. Om mysiga picknickstunder under stora ekars djupgröna kronor. Om att lära mig spela gitarr. Om att skapa fantastiska akvareller. Om att skapa, eller åtminstone vara del av, kostymfilm. Om marsvin och om hästar. Om perfekta fototillfällen, inspirerande miljöer och lika inspirerande människor. Om en dag helt fri från dumma tankar. Om en hand att hålla när jag är rädd, ledsen, glad, exhalterad, arg, lycklig. Jag har drömmar, fler än jag kunnat ana. Och jag drömmer. Varje sekund, varje minut. Men bara i smyg.
Det ska jag se till att ändra på.
Gör det du vill, det du känner för. Du är ung. Det är meningen att man ska prova nya saker, resa, träffaa nytt folk- göra det man vill. Må bra och var lycklig. Strunta i vad folk säger. Själv gjorde jag detta. Sa upp mig från deltidsjobb, flyttade till ett främmande land (ca 3 månader, med en vän), levde livet. Jag struntade i vad folk (vänner, vissa i familjen osv) sa, detta var något JAG VILLE. Lärde mig så mycket om mig själv, och andra. Hade underbara ögonblick samt hemska stunder, men så är livet. Man lär sig. Men bästa av allt så träffade jag mitt livs kärlek. Svårt med distans, men vad fan, livet är livet - inget är lätt. Man ska vara lycklig och verkligen göra det man själv vill. Förhoppningsvis är jag tillbaka inom en sant framtid, för alltid.
Jag hopas att du kommer iväg, att du gör vad du vill och känner för. Våga! Vi alla förtjänar den lycka i livet, att få bestämma själv! Kram på dig