Tänk om, tänk rätt.

Okej, två saker stör mig. Två yttepyttesmå saker. Varför kan vi inte bara leva? Varför måste små pikar stickas in här och var? Tror ni att ni mår bättre av det? Varför tror ni det? Varför gör ni det över huvudtaget? Jag uppmanar er därför att:

- Sluta se ner på andra. Sluta se ner på er själva. Sluta hetsa er själva till saker ni inte mår bra av bara för att ni tror att ni måste vara på ett visst sätt för att räcka till. Sluta tänka negativt om er själva, om andra. Sluta anta saker om människor ni inte känner. Sluta upp med att döma folk utifrån vad ni hört om dem. Sluta. Inget mer skitsnack, inga fler fula åsikter om människor. Det räcker nu.

- Börja älska er själva. Börja acceptera er själva. Börja strunta i vad andra människor, människor ni inte känner eller har en relation till, tycker om er. Börja tänka positivt. Börja sprida positivitet. Börja med saker ni inte vågar. Börja med nya vanor, gå nya vägar. Börja med att säga ja. Börja med att sluta med allt vad jag skrev i första stycket.

Tack.
Om texter, tankar och funderingar | | Kommentera |

Måndag

Inget nytt på Au Pair-fronten än. Har börjat skriva packlista och fått reda på lite vad som gäller om man blir sjuk, försäkring osv.
 
Jag går fortfarande och dras med den där nedrans förkylningen. Nu har jag varken feber, ont i halsen eller öronen längre men hostar femtielva gånger i minuten. Jag är så hes att min röst ibland försvinner, men som tur är har det börjat försvinna. I förrgår kunde jag knappt prata.
 
Vädret vi har nu är inte ett dugg inspirerande och liksom släcker den lilla gnista jag har. Allt känns bara tråkigt. Jag har ett fantastiskt äventyr framför mig men det känns inte som att det kommer att ske på riktigt och de där små pirren av nervositet har jag inte känt av på ett tag. Hoppa att det vänder snart. Vill ju gärna vara sådär härligt nervös som jag var efter intervjun med familjen. Nåja, jag får väl försöka vända på det själv.
 
Idag saknar jag London.
 
 
 
 

Rädsla

Jag är en rätt harig person. Inte alltid, men ibland. Rädd för källare, rädd för fyrverkerier, rädd för folk, rädd för hästar (fast jag älskar dem), rädd för hundar större än min, rädd för mycket. Men det jag är mest rädd för är inte något av vad jag räknade upp. Min största rädsla är när jag inte känner igen mig själv, när personen i spegeln inte är jag och när tankarna i huvudet inte är mina egna. När jag gör saker jag aldrig någonsin skulle få för mig att göra, när jag säger saker som jag aldrig skulle låta slippa ur min mun. Hur stoppar man den där andra? Någon Harry Potter-besvärjelse kanske?
Upp