andrea säll.

Du var inte bara ett marsvin. Du var en vän. I vått och torrt fanns du där för mig. Slickade på mina fingrar, tjöt så öronen fladdrade och kom när man kallade. Det gör ont. Jag kommer aldrig mer att få se dig, aldrig få klappa dig medan du blundar och njuter av uppmärksamheten. Du hade varit hos mig i nästan exakt fem år. Nu finns du inte längre här. Det känns tomt och hemskt. Dina fyra vänner saknar dig lika mycket som jag gör. Jag hoppas att du har det bra däruppe, eller var du nu kan tänkas vara. Att det finns mängder med gräs och grönsaker. Tack Doris, tack för allt du givit mig. Glöm inte att hälsa Smulan från mig.

 

Sov i ro, min fina.